Iran har haft diktatur så länge vi minns. Förra gången folket reste sig för att få frihet, fastnade deras längtan i hämndlystnad och martyrkult. Bahare azadi, frihetens vår, som den första våren efter revolutionen 1979 kallas, blev väldigt kort, och diktaturen väldigt lång. Vi vill inte upprepa samma misstag. Kampen för demokrati måste gå på rättvisans väg. Nelson Mandela, som vägrade hämnas, är en underbar inspirationskälla. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna gäller också folket i Iran. Det är bara logiskt att använda oss av den som vägvisare.
När tre Free Iranare affischerade om manifestationen i Stockholm mötte vi en kille från ett grannland. Han sa att hans land också har diktatur. Det sorgliga var att han sa att ”Vi i Mellanöstern kan inte hantera demokrati. Vi måste ha en sträng diktator. Annars blir det kaos som i Irak”.
Många införlivar dessa koloniala tankegångar, om att folket i Mellanöstern, i Latinamerika eller Afrika, inte är civiliserade nog att hantera demokrati. Men ärligt talat så vet väl alla att det inte ligger i blodet? Om inte annat bevisar den enorma solidaritet som vi har sett under sommaren, både i Iran och i världen, på att människor längtar efter sin frihet och tar ansvar för att skapa den.
Ni träffade en "kille från ett grannland".
SvaraRaderaVill i det sammanhang berätta att jag har träffat Iranska invandrare som har samma inställning.
Faktum är att de i sina Iranska föreningar inte klarar demokratins principer.
De har en stadga på persiska och en annan på svenska som används för att söka bidrag.
Mycket konstigt att de efter 20 år i Sverige och med goda kunskaper i Svenska inte klarar att översätta ett så viktigt dokument som en stadga.
Ja visst. Och Ahmadinejad och Khamenei är också iranier och de är också emot demokrati. Poängen är att varje religion, ideologi eller filosofi är något man kan lära sig och en inställning som kan förändras. Det är inte ett statiskt tillstånd och det finns ingen grund för ett påstående som att iranier generellt inte skulle kunna hantera demokrati. Det finns redan nu demokratiskt sinnade iranier liksom det finns dogmatiska fascistiranier. Frågan för oss är att stötta den demokratiska rörelsen för att den ska bli starkare.
SvaraRaderaJag håller med dig.
SvaraRaderaProblemet som jag ser det är att det finns många Iranier som är demokratiska människor och som vill kämpa för demokrati, men dessa demokratiska människor kommer inte fram, utan de hindras av starka ledare som har tagit med sig sina politiska åsikter från Iran.
Jag hoppas på den yngre generationen och då främst att de går med i de olika föreningarna och använder sina kunskaper och sprider dessa.
Som det ser ut nu är förfärligt, det iranska föreningslivet i Malmö behöver yngre människor som kan styra upp verksamheten och få det iranska föreningslivet att fungera enligt demokratiska principer.
Det kan ju finnas ledande människor i dessa föreningar som stödjer regimen i Iran och som använder föreningens resurser för att stärka regimen.
Om det förhåller sig på det sättet betyder det att statliga och kommunala medel används på ett felaktigt sätt.
Jag hoppas att den yngre generationen antingen besöker årsmöten på hos föreningar och hjälper till att rösta in demokratiska människor till styrelseuppdrag och själva kandiderar om de så önskar. Om inte annat kan de be sina föräldrar som är medlemmar att rösta in demokratiska människor.