http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article449127/Irans-drama-ar-ocksa-Sveriges.html
Vad tycker ni?
tisdag 30 juni 2009
lördag 27 juni 2009
Vi ber om ursækt
Hej allihopa!
Tyværr har det uppstått en del førvirring i veckan angående demos & manifestationer.
Free Iran Sverige har manifestation i morgon Søndag kl 17.00.
Idag lørdag høll vi minnesstund kl 14.00. Alltså ær morgondagens manifestation fortfarande aktuell.
Igen, vi ber om ursækt om vi skapat førvirring.
Tyværr har det uppstått en del førvirring i veckan angående demos & manifestationer.
Free Iran Sverige har manifestation i morgon Søndag kl 17.00.
Idag lørdag høll vi minnesstund kl 14.00. Alltså ær morgondagens manifestation fortfarande aktuell.
Igen, vi ber om ursækt om vi skapat førvirring.
fredag 26 juni 2009
Det blir värre...
“I want the judiciary to ... punish leading rioters firmly and without showing any mercy to teach everyone a lesson,” Mr Khatami told worshippers at Tehran university.
Läs hela artikeln om Khatamis uttalande på:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/middle_east/article6583797.ece#cid=OTC-RSS&attr=797093
Läs hela artikeln om Khatamis uttalande på:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/middle_east/article6583797.ece#cid=OTC-RSS&attr=797093
torsdag 25 juni 2009
Vad hände igår? Vad händer nu och sen?? Och vad kan vi göra härifrån???
Kära fina människor ..kolla in tehranbureau.com Superbra full med dagsfärska artiklar och texter både inifrån och utifrån Iran....Läs läs läs bli inspirerad och håll inte käft.. love
MANIFESTATION I MALMÖ
Kära vänner, denna söndag (28 juni) har vi en manifestation på Stortorget i Malmö, vi har bjudit in nya gäster att hålla tal för oss och vi ska lyckas vara så många Iranier och Svenskar och alla möjliga på plats för att göra vår röst hörd i hela Malmö! Kom dit och skaka om Malmö stad! Det är politikerna som styr Sverige men det är vi som styr politikerna, glöm inte det...
SÖNDAG 28/06 KL:17.00 STORTORGET MALMÖ
SÖNDAG 28/06 KL:17.00 STORTORGET MALMÖ
måndag 22 juni 2009
Mail#2 from Iran
Dearest XXXX,
Good to hear from you. I'm happy to know that you're with us. I wish I could be close to you in a different occasion. It's not at all easy for me and the others to be here … every day we're confronting terrible things… tear gas… batons… acid… boiling water… guns… what can I say? What can we do?
They're killing our brave compatriots every day …They're killing our friends… these brave souls…
Did you see the photos of Neda? She had 27 years old… student of philosophy in Tehran University … it was terrible… I can't stop crying! She was there just for humanity… for freedom… for her vote!
I can say nothing now… some times silence is full of unspoken words… you know what I'm saying and what I mean… it was just a silent protest for justice. But now it becomes a real revolution. Is it the beginning of the end? I don't know… no one knows...
Streets are bloody… covered by our sisters and brothers… we don't believe in spring anymore… but we won't give up… we'll never forget Neda and the others who are killed in these protests. Never ever!
I'm deeply sad. Like the others…
Esfahan is full of guards. I mean thousands of them in each street! Can you imagine? We can't even say a word! They are ready to kill… as we are ready to die… I'm glad that you're not here! Really I am!
Please let the world know that we need their supports. Imagine… living without love… without justice… without freedom… without dialogue… without the truth … living without being… this is our situation! No future… nothing else…
I'm not frightened. Proud of being here… making a real history. But I'm also hopeless… It's not at all easy to change the actual situation. They are murderers! I don't wanna lose my friends…
Sorry xxxxx jan. I'm a little bit depressed these days. But I want you and your friends to be hopeful and strong… fighting for freedom all around the world! We're just the same. Tell them I'm proud of you and everyone who's respect the justice and freedom.
All my love to you and your brave friends.
Let's be in touch… if you need any information, tell me.
May LOVE conquer all the world.
Take care
Love- kisses
XXXXX
Good to hear from you. I'm happy to know that you're with us. I wish I could be close to you in a different occasion. It's not at all easy for me and the others to be here … every day we're confronting terrible things… tear gas… batons… acid… boiling water… guns… what can I say? What can we do?
They're killing our brave compatriots every day …They're killing our friends… these brave souls…
Did you see the photos of Neda? She had 27 years old… student of philosophy in Tehran University … it was terrible… I can't stop crying! She was there just for humanity… for freedom… for her vote!
I can say nothing now… some times silence is full of unspoken words… you know what I'm saying and what I mean… it was just a silent protest for justice. But now it becomes a real revolution. Is it the beginning of the end? I don't know… no one knows...
Streets are bloody… covered by our sisters and brothers… we don't believe in spring anymore… but we won't give up… we'll never forget Neda and the others who are killed in these protests. Never ever!
I'm deeply sad. Like the others…
Esfahan is full of guards. I mean thousands of them in each street! Can you imagine? We can't even say a word! They are ready to kill… as we are ready to die… I'm glad that you're not here! Really I am!
Please let the world know that we need their supports. Imagine… living without love… without justice… without freedom… without dialogue… without the truth … living without being… this is our situation! No future… nothing else…
I'm not frightened. Proud of being here… making a real history. But I'm also hopeless… It's not at all easy to change the actual situation. They are murderers! I don't wanna lose my friends…
Sorry xxxxx jan. I'm a little bit depressed these days. But I want you and your friends to be hopeful and strong… fighting for freedom all around the world! We're just the same. Tell them I'm proud of you and everyone who's respect the justice and freedom.
All my love to you and your brave friends.
Let's be in touch… if you need any information, tell me.
May LOVE conquer all the world.
Take care
Love- kisses
XXXXX
Jag är inte iranier
Det iranska folket är fångat mellan ayatollor och amerikanska maktstrateger
Jag är inte iranier. Däremot känner jag, liksom många andra svenskar som bor i storstadsregionerna, en hel del iranier. Enligt SCB kom nästan 40,000 iranska flyktingar hit under åren 1985-1995, vilket gör iranierna till en av de största invandrargrupperna i Sverige. Under de senaste dagarna har jag fått mig en rejäl och obehaglig påminnelse om skälet till att de är här.
Jag har intresserat mig för Mellanöstern i många år. Ganska nyligen var jag i Iran. Jag har också varit i många av grannländerna, och min upplevelse var att Iran var ett bättre fungerande samhälle än de flesta andra i regionen. Där finns möjligheter, inte minst i form av utbildning. Den ekonomiska situationen är inte heller lika desperat som i många länder runtomkring.
Men förtrycket fanns där, i vardagen. Jag såg bland annat hur obekväma många iranska kvinnor var med att bära slöja, och jag såg hur fort slöjorna åkte av när inga kontrollanter längre kunde se på; innanför dörrar eller vid gränsövergångar. Jag vet förstås inte hur många av de iranska kvinnorna som skulle vilja eller inte vilja bära slöja om de själva tilläts välja; inte heller tycker jag att det alltid måste vara förnedrande och fel att bära slöja i sig. Men varför kan inte de iranska kvinnorna få bestämma själva? Kvinnornas situation i Iran får mig att tänka på en formulering av Salma Yacoob, själv beslöjad och talesperson för centralmoskén i Birmingham, men också en av grundarna bakom det socialistiska Respect Party. Hon skrev så här i en artikel om slöjan:
”Muslimska kvinnor upplever sig tvingade att välja mellan pest eller kolera. Vi är fångade mellan dem som menar sig vilja beskydda oss – de många muslimska män som vill begränsa våra fri- och rättigheter – och de som säger sig vilja befria oss genom att döda oss med sina bomber och som inte tillåter oss ha några egna åsikter, såvida de inte överensstämmer med deras egna.” (Hela texten finns på minhijab.nu. Den har också publicerats i Minaret 3/2008.)
På samma sätt som de muslimska kvinnorna är fångade mellan två motpoler har också det iranska folket blivit inklämt; mellan radikala muslimer och västerländska maktstrateger. Båda sidor vill tvinga dem, och oss, att välja; antingen är vi med Gud och ayatollorna eller så är vi med demokratin och friheten, USA, Europa och Israel. Gud, demokratin och friheten mår inte bra av att missbrukas till förtryck och maktutövning, men även om de missbrukas så är de inga människor; de blöder inte när de blir slagna. Det gör däremot människor på gatorna i Teheran. Och det finns något här som är mycket viktigt att komma ihåg: Guds vilja, demokrati och frihet är abstrakta begrepp och ideal. Människokroppar däremot är högst verkliga; det är inga abstrakta idéer utan riktiga människor som nu dödas i Iran. Men inte bara protestanterna utan alla iranier lider av maktkampen, såväl genom den egna auktoritära regimen som genom de militära hoten och den aggressiva retoriken utifrån.
George W Bush handlar som bekant i Guds namn när han dödar. Det gör också Mahmoud Ahmadinejad och Ayatollah Khamenei. Men den iranska regimen representerar inte bara Gud utan också iranierna; låt vara att iranierna inte alltid själva uppskattar det. För att få politisk legitimitet tvingar man därför sina undersåtar att rösta, men eftersom det är viktigt att de också röstar rätt så tvingar man dem därtill att rösta på några få, av regimen utsedda, kandidater. Valet är alltså riggat från början till slut.
Vad vill då iranierna som protesterar? Och vad vill iranierna som inte protesterar? När den iranska regimen talar framstår protestanterna som motståndare till religion och moral, dessutom som få och isolerade. Men om nu Ahmadinejad verkligen har folkets stöd, varför måste då Väktarrådet underkänna hans motkandidater? Om Irans folk verkligen tror på ayatollorna och deras sätt att tolka religionen, varför måste man då tvinga folket till att följa deras påbud, med hot och straff? Och om Gud står bakom Ahmadinejad, behöver han verkligen fuska i valet då? På vissa västerländska tyckare verkar det å andra sidan som om iranierna, innerst inne, drömmer om frihet och demokrati av amerikanskt snitt, med allt vad det innebär av amerikansk kultur och amerikanska företag i landet. Men alla iranier jag någonsin har träffat – utom en – tycker att det var minst lika illa när shahen styrde landet, stöttad av USA. Tänk om protestanterna inte vill ha ayatollorna, men inte heller Amerika? Vad är det för cyniker som vill tvinga dem att välja mellan pest och kolera?
Det är alltid lätt att tala för dem som inte tilläts tala och det finns alltså många som säger sig veta vad iranierna vill. Men den som verkligen vill veta vad iranierna vill ha för slags samhälle måste förstås fråga iranierna själva.
Vad de än vill ha istället så kan man i alla fall säga en sak med säkerhet, och det är att de protesterar; att de gör motstånd; att de vill ha förändring; och att många är beredda att misshandlas, förtalas, fängslas eller till och med dö för den förändringen.
Peter Hultdin
Jag är inte iranier. Däremot känner jag, liksom många andra svenskar som bor i storstadsregionerna, en hel del iranier. Enligt SCB kom nästan 40,000 iranska flyktingar hit under åren 1985-1995, vilket gör iranierna till en av de största invandrargrupperna i Sverige. Under de senaste dagarna har jag fått mig en rejäl och obehaglig påminnelse om skälet till att de är här.
Jag har intresserat mig för Mellanöstern i många år. Ganska nyligen var jag i Iran. Jag har också varit i många av grannländerna, och min upplevelse var att Iran var ett bättre fungerande samhälle än de flesta andra i regionen. Där finns möjligheter, inte minst i form av utbildning. Den ekonomiska situationen är inte heller lika desperat som i många länder runtomkring.
Men förtrycket fanns där, i vardagen. Jag såg bland annat hur obekväma många iranska kvinnor var med att bära slöja, och jag såg hur fort slöjorna åkte av när inga kontrollanter längre kunde se på; innanför dörrar eller vid gränsövergångar. Jag vet förstås inte hur många av de iranska kvinnorna som skulle vilja eller inte vilja bära slöja om de själva tilläts välja; inte heller tycker jag att det alltid måste vara förnedrande och fel att bära slöja i sig. Men varför kan inte de iranska kvinnorna få bestämma själva? Kvinnornas situation i Iran får mig att tänka på en formulering av Salma Yacoob, själv beslöjad och talesperson för centralmoskén i Birmingham, men också en av grundarna bakom det socialistiska Respect Party. Hon skrev så här i en artikel om slöjan:
”Muslimska kvinnor upplever sig tvingade att välja mellan pest eller kolera. Vi är fångade mellan dem som menar sig vilja beskydda oss – de många muslimska män som vill begränsa våra fri- och rättigheter – och de som säger sig vilja befria oss genom att döda oss med sina bomber och som inte tillåter oss ha några egna åsikter, såvida de inte överensstämmer med deras egna.” (Hela texten finns på minhijab.nu. Den har också publicerats i Minaret 3/2008.)
På samma sätt som de muslimska kvinnorna är fångade mellan två motpoler har också det iranska folket blivit inklämt; mellan radikala muslimer och västerländska maktstrateger. Båda sidor vill tvinga dem, och oss, att välja; antingen är vi med Gud och ayatollorna eller så är vi med demokratin och friheten, USA, Europa och Israel. Gud, demokratin och friheten mår inte bra av att missbrukas till förtryck och maktutövning, men även om de missbrukas så är de inga människor; de blöder inte när de blir slagna. Det gör däremot människor på gatorna i Teheran. Och det finns något här som är mycket viktigt att komma ihåg: Guds vilja, demokrati och frihet är abstrakta begrepp och ideal. Människokroppar däremot är högst verkliga; det är inga abstrakta idéer utan riktiga människor som nu dödas i Iran. Men inte bara protestanterna utan alla iranier lider av maktkampen, såväl genom den egna auktoritära regimen som genom de militära hoten och den aggressiva retoriken utifrån.
George W Bush handlar som bekant i Guds namn när han dödar. Det gör också Mahmoud Ahmadinejad och Ayatollah Khamenei. Men den iranska regimen representerar inte bara Gud utan också iranierna; låt vara att iranierna inte alltid själva uppskattar det. För att få politisk legitimitet tvingar man därför sina undersåtar att rösta, men eftersom det är viktigt att de också röstar rätt så tvingar man dem därtill att rösta på några få, av regimen utsedda, kandidater. Valet är alltså riggat från början till slut.
Vad vill då iranierna som protesterar? Och vad vill iranierna som inte protesterar? När den iranska regimen talar framstår protestanterna som motståndare till religion och moral, dessutom som få och isolerade. Men om nu Ahmadinejad verkligen har folkets stöd, varför måste då Väktarrådet underkänna hans motkandidater? Om Irans folk verkligen tror på ayatollorna och deras sätt att tolka religionen, varför måste man då tvinga folket till att följa deras påbud, med hot och straff? Och om Gud står bakom Ahmadinejad, behöver han verkligen fuska i valet då? På vissa västerländska tyckare verkar det å andra sidan som om iranierna, innerst inne, drömmer om frihet och demokrati av amerikanskt snitt, med allt vad det innebär av amerikansk kultur och amerikanska företag i landet. Men alla iranier jag någonsin har träffat – utom en – tycker att det var minst lika illa när shahen styrde landet, stöttad av USA. Tänk om protestanterna inte vill ha ayatollorna, men inte heller Amerika? Vad är det för cyniker som vill tvinga dem att välja mellan pest och kolera?
Det är alltid lätt att tala för dem som inte tilläts tala och det finns alltså många som säger sig veta vad iranierna vill. Men den som verkligen vill veta vad iranierna vill ha för slags samhälle måste förstås fråga iranierna själva.
Vad de än vill ha istället så kan man i alla fall säga en sak med säkerhet, och det är att de protesterar; att de gör motstånd; att de vill ha förändring; och att många är beredda att misshandlas, förtalas, fängslas eller till och med dö för den förändringen.
Peter Hultdin
Minnen från 1981
Det känns som att det var igår detta hände.
Jag känner doften av tårgas, min kropp värker efter alla batongslag, alla sparkar. Mitt ansikte är svullet, det är kallt och mörkt, Jag hör ingenting, inte ens mitt hjärtslag, var är jag? Jag minns ingenting. Det går inte att röra på mig, rummet är för trångt, var är jag?
En liten dörr öppnas, en man kallar mig för vad saker jag inte vil upprepa och vill att jag ska vända mig om, han binder mina ögon och ger mig ett rep att hålla i och följa honom.
Du är gripen! Detta är fängelse tänkte jag.
Jag försökte sjunga sorode azadi (frihetssången) och tänkte på Nelson Mandela.
” rädslan är din största fiende” det sa han till sig själv varje gång han skulle torteras.
Jag vill sjunga högt så att de andra hör mig. Det kom inte ett ord ur min mun, blodet rann, minnena kom tillbaka, slagen mot ansiktet, tänderna jag spottade ut för att kunna andas.
Med ena handen försökte jag känna, näsan kändes inte, jag är svullen som in i helvete.
Mannen förde mig till ett rum förmodar jag, det kändes varmare och jag hörde en viskande röst.
Vi stod i rad verkade som, jag hör en kvinna skrika vad har ni gjort med våra barn?
Hon fördes bort omedelbart, in kom några till, det hörde man och ut igen , alla var tysta.
Senare i livet fick jag veta att de kvinnorna var våra mödrar som fick komma in i fängelset för att indetifiera oss, ingen av dem hade sagt vad vi hette.
Min mor kände inte ens igen mig så svullen som jag var!
Det är som att detta hände igår och det händer idag i iranska fängelser.
Det värker i hela kroppen att se bilderna från dagens iran.
Jag vet att tusentals människor är gripna och vistas i ovisshet och allas fråga är
Var är omvärlden?
Min vädjan till dig och dig och dig är :
Kämpa vidare för mänskliga rättigheter och solidaritet för alla våra medmänniskor som styrs av diktaturer.
Jag känner doften av tårgas, min kropp värker efter alla batongslag, alla sparkar. Mitt ansikte är svullet, det är kallt och mörkt, Jag hör ingenting, inte ens mitt hjärtslag, var är jag? Jag minns ingenting. Det går inte att röra på mig, rummet är för trångt, var är jag?
En liten dörr öppnas, en man kallar mig för vad saker jag inte vil upprepa och vill att jag ska vända mig om, han binder mina ögon och ger mig ett rep att hålla i och följa honom.
Du är gripen! Detta är fängelse tänkte jag.
Jag försökte sjunga sorode azadi (frihetssången) och tänkte på Nelson Mandela.
” rädslan är din största fiende” det sa han till sig själv varje gång han skulle torteras.
Jag vill sjunga högt så att de andra hör mig. Det kom inte ett ord ur min mun, blodet rann, minnena kom tillbaka, slagen mot ansiktet, tänderna jag spottade ut för att kunna andas.
Med ena handen försökte jag känna, näsan kändes inte, jag är svullen som in i helvete.
Mannen förde mig till ett rum förmodar jag, det kändes varmare och jag hörde en viskande röst.
Vi stod i rad verkade som, jag hör en kvinna skrika vad har ni gjort med våra barn?
Hon fördes bort omedelbart, in kom några till, det hörde man och ut igen , alla var tysta.
Senare i livet fick jag veta att de kvinnorna var våra mödrar som fick komma in i fängelset för att indetifiera oss, ingen av dem hade sagt vad vi hette.
Min mor kände inte ens igen mig så svullen som jag var!
Det är som att detta hände igår och det händer idag i iranska fängelser.
Det värker i hela kroppen att se bilderna från dagens iran.
Jag vet att tusentals människor är gripna och vistas i ovisshet och allas fråga är
Var är omvärlden?
Min vädjan till dig och dig och dig är :
Kämpa vidare för mänskliga rättigheter och solidaritet för alla våra medmänniskor som styrs av diktaturer.
Köpenhamn
Kära vänner & bekanta,
nu på fredag den 26/6 kl 12.30 samlas vi utanför den Iranska ambassaden i Köpenhamn.
nu på fredag den 26/6 kl 12.30 samlas vi utanför den Iranska ambassaden i Köpenhamn.
söndag 21 juni 2009
Neda Aghasoltan
Neda Aghasoltan född 1982, mördades igår av den iranska polisen,
när hon talade i mobiltelefon. Hon hade deltagit i en demonstration på
Revolutionstorget och var nu på väg därifrån med sin
universitetslärare. Neda var högskolestuderande och studerade filosofi
vid Teherans Universitet.Polisen har lämnat kroppen till hennes familj
under förutsättning att de håller ett snabb och hemlig
begravningsceremoni innan solnedgången.
Neda blev enbart 27 år gammal.
lördag 20 juni 2009
Jag är inte iranier
Det iranska folket är fångat mellan ayatollor och amerikanska maktstrateger
Jag är inte iranier. Däremot känner jag, liksom många andra svenskar som bor i storstadsregionerna, en hel del iranier. Enligt SCB kom nästan 40,000 iranska flyktingar hit under åren 1985-1995, vilket gör iranierna till en av de största invandrargrupperna i Sverige. Under de senaste dagarna har jag fått mig en rejäl och obehaglig påminnelse om skälet till att de är här.
Jag har intresserat mig för Mellanöstern i många år. Ganska nyligen var jag i Iran. Jag har också varit i många av grannländerna, och min upplevelse var att Iran var ett bättre fungerande samhälle än de flesta andra i regionen. Där finns möjligheter, inte minst i form av utbildning. Den ekonomiska situationen är inte heller lika desperat som i många länder runtomkring.
Men förtrycket fanns där, i vardagen. Jag såg bland annat hur obekväma många iranska kvinnor var med att bära slöja, och jag såg hur fort slöjorna åkte av när inga kontrollanter längre kunde se på; innanför dörrar eller vid gränsövergångar. Jag vet förstås inte hur många av de iranska kvinnorna som skulle vilja eller inte vilja bära slöja om de själva tilläts välja; inte heller tycker jag att det alltid måste vara förnedrande och fel att bära slöja i sig. Men varför kan inte de iranska kvinnorna få bestämma själva? Kvinnornas situation i Iran får mig att tänka på en formulering av Salma Yacoob, själv beslöjad och talesperson för centralmoskén i Birmingham, men också en av grundarna bakom det socialistiska Respect Party. Hon skrev så här i en artikel om slöjan:
”Muslimska kvinnor upplever sig tvingade att välja mellan pest eller kolera. Vi är fångade mellan dem som menar sig vilja beskydda oss – de många muslimska män som vill begränsa våra fri- och rättigheter – och de som säger sig vilja befria oss genom att döda oss med sina bomber och som inte tillåter oss ha några egna åsikter, såvida de inte överensstämmer med deras egna.” (Hela texten finns på minhijab.nu. Den har också publicerats i Minaret 3/2008.)
På samma sätt som de muslimska kvinnorna är fångade mellan två motpoler har också det iranska folket blivit inklämt; mellan radikala muslimer och västerländska maktstrateger. Båda sidor vill tvinga dem, och oss, att välja; antingen är vi med Gud och ayatollorna eller så är vi med demokratin och friheten, USA, Europa och Israel. Gud, demokratin och friheten mår inte bra av att missbrukas till förtryck och maktutövning, men även om de missbrukas så är de inga människor; de blöder inte när de blir slagna. Det gör däremot människor på gatorna i Teheran. Och det finns något här som är mycket viktigt att komma ihåg: Guds vilja, demokrati och frihet är abstrakta begrepp och ideal. Människokroppar däremot är högst verkliga; det är inga abstrakta idéer utan riktiga människor som nu dödas i Iran. Men inte bara protestanterna utan alla iranier lider av maktkampen, såväl genom den egna auktoritära regimen som genom de militära hoten och den aggressiva retoriken utifrån.
George W Bush handlar som bekant i Guds namn när han dödar. Det gör också Mahmoud Ahmadinejad och Ayatollah Khamenei. Men den iranska regimen representerar inte bara Gud utan också iranierna; låt vara att iranierna inte alltid själva uppskattar det. För att få politisk legitimitet tvingar man därför sina undersåtar att rösta, men eftersom det är viktigt att de också röstar rätt så tvingar man dem därtill att rösta på några få, av regimen utsedda, kandidater. Valet är alltså riggat från början till slut.
Vad vill då iranierna som protesterar? Och vad vill iranierna som inte protesterar? När den iranska regimen talar framstår protestanterna som motståndare till religion och moral, dessutom som få och isolerade. Men om nu Ahmadinejad verkligen har folkets stöd, varför måste då Väktarrådet underkänna hans motkandidater? Om Irans folk verkligen tror på ayatollorna och deras sätt att tolka religionen, varför måste man då tvinga folket till att följa deras påbud, med hot och straff? Och om Gud står bakom Ahmadinejad, behöver han verkligen fuska i valet då? På vissa västerländska tyckare verkar det å andra sidan som om iranierna, innerst inne, drömmer om frihet och demokrati av amerikanskt snitt, med allt vad det innebär av amerikansk kultur och amerikanska företag i landet. Men alla iranier jag någonsin har träffat – utom en – tycker att det var minst lika illa när shahen styrde landet, stöttad av USA. Tänk om protestanterna inte vill ha ayatollorna, men inte heller Amerika? Vad är det för cyniker som vill tvinga dem att välja mellan pest och kolera?
Det är alltid lätt att tala för dem som inte tilläts tala och det finns alltså många som säger sig veta vad iranierna vill. Men den som verkligen vill veta vad iranierna vill ha för slags samhälle måste förstås fråga iranierna själva.
Vad de än vill ha istället så kan man i alla fall säga en sak med säkerhet, och det är att de protesterar; att de gör motstånd; att de vill ha förändring; och att många är beredda att misshandlas, förtalas, fängslas eller till och med dö för den förändringen.
Peter H
Jag är inte iranier. Däremot känner jag, liksom många andra svenskar som bor i storstadsregionerna, en hel del iranier. Enligt SCB kom nästan 40,000 iranska flyktingar hit under åren 1985-1995, vilket gör iranierna till en av de största invandrargrupperna i Sverige. Under de senaste dagarna har jag fått mig en rejäl och obehaglig påminnelse om skälet till att de är här.
Jag har intresserat mig för Mellanöstern i många år. Ganska nyligen var jag i Iran. Jag har också varit i många av grannländerna, och min upplevelse var att Iran var ett bättre fungerande samhälle än de flesta andra i regionen. Där finns möjligheter, inte minst i form av utbildning. Den ekonomiska situationen är inte heller lika desperat som i många länder runtomkring.
Men förtrycket fanns där, i vardagen. Jag såg bland annat hur obekväma många iranska kvinnor var med att bära slöja, och jag såg hur fort slöjorna åkte av när inga kontrollanter längre kunde se på; innanför dörrar eller vid gränsövergångar. Jag vet förstås inte hur många av de iranska kvinnorna som skulle vilja eller inte vilja bära slöja om de själva tilläts välja; inte heller tycker jag att det alltid måste vara förnedrande och fel att bära slöja i sig. Men varför kan inte de iranska kvinnorna få bestämma själva? Kvinnornas situation i Iran får mig att tänka på en formulering av Salma Yacoob, själv beslöjad och talesperson för centralmoskén i Birmingham, men också en av grundarna bakom det socialistiska Respect Party. Hon skrev så här i en artikel om slöjan:
”Muslimska kvinnor upplever sig tvingade att välja mellan pest eller kolera. Vi är fångade mellan dem som menar sig vilja beskydda oss – de många muslimska män som vill begränsa våra fri- och rättigheter – och de som säger sig vilja befria oss genom att döda oss med sina bomber och som inte tillåter oss ha några egna åsikter, såvida de inte överensstämmer med deras egna.” (Hela texten finns på minhijab.nu. Den har också publicerats i Minaret 3/2008.)
På samma sätt som de muslimska kvinnorna är fångade mellan två motpoler har också det iranska folket blivit inklämt; mellan radikala muslimer och västerländska maktstrateger. Båda sidor vill tvinga dem, och oss, att välja; antingen är vi med Gud och ayatollorna eller så är vi med demokratin och friheten, USA, Europa och Israel. Gud, demokratin och friheten mår inte bra av att missbrukas till förtryck och maktutövning, men även om de missbrukas så är de inga människor; de blöder inte när de blir slagna. Det gör däremot människor på gatorna i Teheran. Och det finns något här som är mycket viktigt att komma ihåg: Guds vilja, demokrati och frihet är abstrakta begrepp och ideal. Människokroppar däremot är högst verkliga; det är inga abstrakta idéer utan riktiga människor som nu dödas i Iran. Men inte bara protestanterna utan alla iranier lider av maktkampen, såväl genom den egna auktoritära regimen som genom de militära hoten och den aggressiva retoriken utifrån.
George W Bush handlar som bekant i Guds namn när han dödar. Det gör också Mahmoud Ahmadinejad och Ayatollah Khamenei. Men den iranska regimen representerar inte bara Gud utan också iranierna; låt vara att iranierna inte alltid själva uppskattar det. För att få politisk legitimitet tvingar man därför sina undersåtar att rösta, men eftersom det är viktigt att de också röstar rätt så tvingar man dem därtill att rösta på några få, av regimen utsedda, kandidater. Valet är alltså riggat från början till slut.
Vad vill då iranierna som protesterar? Och vad vill iranierna som inte protesterar? När den iranska regimen talar framstår protestanterna som motståndare till religion och moral, dessutom som få och isolerade. Men om nu Ahmadinejad verkligen har folkets stöd, varför måste då Väktarrådet underkänna hans motkandidater? Om Irans folk verkligen tror på ayatollorna och deras sätt att tolka religionen, varför måste man då tvinga folket till att följa deras påbud, med hot och straff? Och om Gud står bakom Ahmadinejad, behöver han verkligen fuska i valet då? På vissa västerländska tyckare verkar det å andra sidan som om iranierna, innerst inne, drömmer om frihet och demokrati av amerikanskt snitt, med allt vad det innebär av amerikansk kultur och amerikanska företag i landet. Men alla iranier jag någonsin har träffat – utom en – tycker att det var minst lika illa när shahen styrde landet, stöttad av USA. Tänk om protestanterna inte vill ha ayatollorna, men inte heller Amerika? Vad är det för cyniker som vill tvinga dem att välja mellan pest och kolera?
Det är alltid lätt att tala för dem som inte tilläts tala och det finns alltså många som säger sig veta vad iranierna vill. Men den som verkligen vill veta vad iranierna vill ha för slags samhälle måste förstås fråga iranierna själva.
Vad de än vill ha istället så kan man i alla fall säga en sak med säkerhet, och det är att de protesterar; att de gör motstånd; att de vill ha förändring; och att många är beredda att misshandlas, förtalas, fängslas eller till och med dö för den förändringen.
Peter H
Ehsan
Yesterday Ayatollah Khamenei spoke to the nation. A transcript of his speech, word for word, minute for minute can be found.
http://pastebay.com/23186
For those of you not willing to read it, I can summarize it by saying he threatened the life of his own people and did so in the name of god. For those of you becoming more afraid, Ii can tell you that this was expected and is expected from all institutions that are about to become irrelevant. God has as usual, nothing to do with it.
http://pastebay.com/23186
For those of you not willing to read it, I can summarize it by saying he threatened the life of his own people and did so in the name of god. For those of you becoming more afraid, Ii can tell you that this was expected and is expected from all institutions that are about to become irrelevant. God has as usual, nothing to do with it.
fredag 19 juni 2009
- By now, most people have heard about the six Iranian soccer players who wore green arm bands in yesterday’s game with S. Korea. But what you may not know is that the team is always accompanied by an “ethics official” who did not approve the green arm bands, and the players were forced to remove the armbands at half time. Multiple twitter reports say the official has already sent a report to officials in Iran about the players’ conduct.
The players showed remarkable bravery to make such a display during the game, which was broadcast live by the Iranian state media.
Mail från Iran
Mail # 1 från min kusin som befinner sig i Tehran.
Fri, Jun 19, 2009 at 2:12 PM
Hej XXXXX…Mår du bra?
Revolutionens högste ledare sket idag ( förlåt) på folket. Han säger att om det hade handlat om 1-2 miljoner röster, kunde det vara något…nu är det 11 miljoner skillnad! Vad vill Ni göra? XXXX! Jag är rädd! De har gett order om beskjutning. Imorgon är det bestämt att alla skall ge sig ut…Dessa tyranner kommer att mörda oss alla…dessa människor utan samvete…vad skall jag säga? Jag har nu bestämt mig att i vilket fall som helst lämna detta ruinerade land…Att vara iranier är som ett hån för mig… jag skäms…med denna nationalitet som jag har skäms jag inför mänskligheten.
Antingen skall Du dö eller lägga svansen mellan benen och dra härifrån…
Även om jag måste fly till Pakistan vill jag inte stanna här längre…jag mår illa av alla dessa…
Ta väl hand om dig!
torsdag 18 juni 2009
Free Iran on Facebook
http://www.facebook.com/photo.php?pid=1924070&id=680756117#/group.php?gid=96597131380&ref=ts
Obduktionsbilder
Detta är en höggravid kvinna som har knivhuggits under demonstrationerna i Iran, inte nog med att de tog hennes liv så tog dom det ofödda barnets liv.
www.newsmill.se
Ingen demokrati utan störtande av den islamiska republiken
Det som sker i Iran idag är resultatet av trettio års förtryck. Demonstranterna i och utanför Iran kräver störtandet av den islamiska republiken, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ett sekulärt samhälle. Demonstranterna säger NEJ till Mousavi, NEJ till Ahmadinejad och NEJ till islamiska republiken. Det skriver Mona Ramezani aktiv i Föreningen för Demokrati i Iranonsdag 17 juni 2009
17/6 2009, about 13,15
The pirate bay is supporting us and is called the Persian bay for the day! spread the news! www.thepiratebay.com
Also, SJF, the Swedish journalist union is holding a meeting today in Malmö, but it is not regarding Iran. However, maybe we should swing by to talk to them. Intemezzo, Drottningtorget @ 18.00 local.
There will be a demonstration today @ 18 from Triangeln. Bring a non-irani friend!!!!!
Latest news from iran:
* In last nights protests in Urmia, 2 People were killed
* Death of Shot Student after Isfahan Uni Raid http://bit.ly/91Pfp
* The Revolutionary Guard warned bloggers to remove any materials that "create tension" or face legal action, AP reports.
* France ambassador in Iran was summoned by the Iranian gov. after Sarkozy calling the results a fraud
I have also called Mr Ulf Samuelsson, UD, who is the person covering Iran for the Swedish foreign minister. He said he cant comment but that many people have called him with their concerns.
I called the office of the Swedish foreign minister Carl Bildt, but he was not in the country and they refused to tell me where he was. Instead his secretary directed med to Mr Frank Belfrag who is the cabinet secretary. He was in parliament and not available until after 18.00.
Plz. help keep the pressure on the swedish gov.
regeringskansliet; #08-405 10 00
Ask for Ulf Samuelsson, UD.
Q. to ask:
* What is swedens official stand in this?
* Germany and France have called the ambassadors of Iran, when is sweden going to do so?
* There is legal ground and a legal way to pursuit the crimes against humanity that the regime in Iran are committing against it´s people, WHEN is sweden going to act on this?
* DEMAND ANSWERS! if they re-direct you, go along and DEMAND ANSWERS from the next person!
Thank you for your support.
The pirate bay is supporting us and is called the Persian bay for the day! spread the news! www.thepiratebay.com
Also, SJF, the Swedish journalist union is holding a meeting today in Malmö, but it is not regarding Iran. However, maybe we should swing by to talk to them. Intemezzo, Drottningtorget @ 18.00 local.
There will be a demonstration today @ 18 from Triangeln. Bring a non-irani friend!!!!!
Latest news from iran:
* In last nights protests in Urmia, 2 People were killed
* Death of Shot Student after Isfahan Uni Raid http://bit.ly/91Pfp
* The Revolutionary Guard warned bloggers to remove any materials that "create tension" or face legal action, AP reports.
* France ambassador in Iran was summoned by the Iranian gov. after Sarkozy calling the results a fraud
I have also called Mr Ulf Samuelsson, UD, who is the person covering Iran for the Swedish foreign minister. He said he cant comment but that many people have called him with their concerns.
I called the office of the Swedish foreign minister Carl Bildt, but he was not in the country and they refused to tell me where he was. Instead his secretary directed med to Mr Frank Belfrag who is the cabinet secretary. He was in parliament and not available until after 18.00.
Plz. help keep the pressure on the swedish gov.
regeringskansliet; #08-405 10 00
Ask for Ulf Samuelsson, UD.
Q. to ask:
* What is swedens official stand in this?
* Germany and France have called the ambassadors of Iran, when is sweden going to do so?
* There is legal ground and a legal way to pursuit the crimes against humanity that the regime in Iran are committing against it´s people, WHEN is sweden going to act on this?
* DEMAND ANSWERS! if they re-direct you, go along and DEMAND ANSWERS from the next person!
Thank you for your support.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
